Bullpitt

Felfri är verkligen rätt ord. Jag är fan top of the line, pure perfektion och jag gör aldrig fel. Det är aldrig mitt fel! Typ. Detta gäller även när jag ska parkera och när jag kör bil, som alla säkert redan vet. Därför blir jag gärna fruktansvärt förbannad på alla som gör så att detta faktum inte framgår. Dvs, dom idioter som ser möjligheter med att stå i min väg och matta glansen från min briljans. Det har visat sig finnas ett antal exempel. Utfärdar först en förvarning om att det här inlägget inte blir så långt. Det finns ju inte så många gånger när jag gör fel. Speciellt inte när det rör bilkörning. Punkt.

Det finns till att börja med två incidenter som involverar retards som envisas med att ställa sig bakom min bil när jag ska backa. Det spelar ingen roll att dom stod där långt innan jag började backa, ställer man sig bakom mig får man problem. Jag är en hästmänniska och hästmänniskor kör bilar med dragkrog. Vill du ha en dragkrok uppkörd i sidan på din bil? Nä, jag trodde väl det. Det är ungefär som att se möjligheter med att få en colaburk uppkörd någon annanstans. På tvären. Nej, det vill du helt enkelt inte vara med om, så parkera inte bakom mig där jag ska backa. Tack.

Vi kan byta incidenttyp. Det finns två tillfällen när folk jag ska besöka har alldeles för felkonstruerade uppfarter. Antingen har dom en alldeles för trång grindpassage eller så har dom brevlådor som står i vägen. Två av mina bilar har fått sätta lacken till på grund av detta. Om inte uppfarten motsvarar mina kriterier gällande vad som är snyggt så måste jag ju hjälpa till. Om det innefattar att flytta på brevlådan eller bredda grinen med sidan på bilen then so be it. Jag ser alltid bara möjligheter med att hjälpa mina medmänniskor eftersom jag är en så jävla älskvärd person.

Försök inte läxa upp mig när det gäller att mötas på trånga gator med snödrivor på sidan om vägen. Jag kan mitt hood och jag vet var dom bästa infarterna finns så om jag säger att det är du och inte jag som ska väja/backa så är det du som ska se möjligheter med att göra det. Det är bara så. Jag har aldrig varit så farbannad och otrevlig på riktigt (egentligen är jag ganska gullig å gillar inte att vara dryg mot folk in person) som när en efterbliven jävla idiot tyckte att jag skulle väja upp i en jävla snödriva istället för att han skulle backa 10 m. Men jag berättade exakt vad jag tyckte om honom när jag hade fastnat i snödrivan, som jag visste från början att jag skulle göra, och blockerade vägen för samtliga. Som tur var fattade han att jag är felfri och att det således var han som gjort fel. Han hjälpte mig att skotta, huffa å puffa tills min bil kom loss medan jag satt i bilen å ömsom svor, ömsom suckade, ömsom blängde och ömsom himlade med ögonen åt honom. Jag sa inte ens tack. Det kanske jag borde ha gjort även om jag fortfarande är osäker på om han verkligen förtjänade det. Men okej. Tack. För hjälpen med kaoset som DU orsakade.

Jag har flyttat till Årsta. Bil- och parkeringsfantasternas mardröm. Hell on earth mörka regniga kvällar när man åker runt och letar efter parkeringsplats. Så jag gjorde slag i saken, ransakade min budget, såg möjligheter och bestämde mig för att vardagslyx och piece of min fick vara värt de 1200(!) som det kostar med en garageplats i månaden (detta efter att ha varit konstant förbannad på kvällarna en dryg veckas tid, stackars Gustav). Jag sa till hon som bokar parkeringsplatser att jag ville ha en bra ruta i garaget som var lätt att parkera i. det fick jag. Sa hon. Istället fick jag en jävla pelare mitt i min ficka.

So what! Bäst som man är så kan jag parkera vart fan som helst! Ge mig bara en lucka där min bil rent fysiskt får plats så kan jag parkera där. Efter några om och men. Jag fick plats 49. Jag gick ner i garaget. Scoutade. Suckade. Hämtade biljäveln. Och parkerade. Nöjd. Fanns ingen anledning att titta på siffrorna på platserna. Jag är inte dum. Jag vet vilken som är min ruta. I den rutan har jag nu parkerat varje kväll i en vecka. Igår kväll när bilen var parkerad tittade jag dock av någon anledning upp på siffrorna. 52!? Nä, that can’t be! Vilken annan normal människa som helst hade insett sitt misstag. Suckat, kanske rodnat lite och sen parkerat om bilen. Men inte jag. Jag älskar mig själv i den här situationen när jag tänker tillbaka på den. Det naturliga för mig är inte att tänka ”shit, jag har parkerat fel i en veckas tid”, nä jag tänkte helt seriöst ”okej, vem är idioten som har bytt plats på nummerlapparna för att jävlas med mig”. I’m lovable. Bara möjligheter! Hursomhelst, även solen har fläckar. När jag hade gått runt i 5 min och konstaterat att den personen i så fall hade bytt plats på alla 90 nummerlapparna i garaget erkände jag mig besegrad och parkerade om. Till 49an.


Om någon blivit upprörd och känt sig trampad på för att jag har stått på deras ruta i en vecka så håll bara käften. Det är en idiotisk jävla ruta i alla fall och jag förbannar endast min dumhet i att jag, om jag nu nödvändigtvis skulle ta fel ruta, i alla fall kunde ha valt en bra ruta. Jag ska nu se möjligheter med att fika och hälsa nya försäljningschefen Gertrud välkommen. Han är PT på fritiden, 29 år och heter Gabriel. Jag tror att han kommer att älska sitt nya nick. Alla älskar smeknamn dom får av mig. I’m lovable.

Puss puss :)