Bullpitt

Felfri är verkligen rätt ord. Jag är fan top of the line, pure perfektion och jag gör aldrig fel. Det är aldrig mitt fel! Typ. Detta gäller även när jag ska parkera och när jag kör bil, som alla säkert redan vet. Därför blir jag gärna fruktansvärt förbannad på alla som gör så att detta faktum inte framgår. Dvs, dom idioter som ser möjligheter med att stå i min väg och matta glansen från min briljans. Det har visat sig finnas ett antal exempel. Utfärdar först en förvarning om att det här inlägget inte blir så långt. Det finns ju inte så många gånger när jag gör fel. Speciellt inte när det rör bilkörning. Punkt.

Det finns till att börja med två incidenter som involverar retards som envisas med att ställa sig bakom min bil när jag ska backa. Det spelar ingen roll att dom stod där långt innan jag började backa, ställer man sig bakom mig får man problem. Jag är en hästmänniska och hästmänniskor kör bilar med dragkrog. Vill du ha en dragkrok uppkörd i sidan på din bil? Nä, jag trodde väl det. Det är ungefär som att se möjligheter med att få en colaburk uppkörd någon annanstans. På tvären. Nej, det vill du helt enkelt inte vara med om, så parkera inte bakom mig där jag ska backa. Tack.

Vi kan byta incidenttyp. Det finns två tillfällen när folk jag ska besöka har alldeles för felkonstruerade uppfarter. Antingen har dom en alldeles för trång grindpassage eller så har dom brevlådor som står i vägen. Två av mina bilar har fått sätta lacken till på grund av detta. Om inte uppfarten motsvarar mina kriterier gällande vad som är snyggt så måste jag ju hjälpa till. Om det innefattar att flytta på brevlådan eller bredda grinen med sidan på bilen then so be it. Jag ser alltid bara möjligheter med att hjälpa mina medmänniskor eftersom jag är en så jävla älskvärd person.

Försök inte läxa upp mig när det gäller att mötas på trånga gator med snödrivor på sidan om vägen. Jag kan mitt hood och jag vet var dom bästa infarterna finns så om jag säger att det är du och inte jag som ska väja/backa så är det du som ska se möjligheter med att göra det. Det är bara så. Jag har aldrig varit så farbannad och otrevlig på riktigt (egentligen är jag ganska gullig å gillar inte att vara dryg mot folk in person) som när en efterbliven jävla idiot tyckte att jag skulle väja upp i en jävla snödriva istället för att han skulle backa 10 m. Men jag berättade exakt vad jag tyckte om honom när jag hade fastnat i snödrivan, som jag visste från början att jag skulle göra, och blockerade vägen för samtliga. Som tur var fattade han att jag är felfri och att det således var han som gjort fel. Han hjälpte mig att skotta, huffa å puffa tills min bil kom loss medan jag satt i bilen å ömsom svor, ömsom suckade, ömsom blängde och ömsom himlade med ögonen åt honom. Jag sa inte ens tack. Det kanske jag borde ha gjort även om jag fortfarande är osäker på om han verkligen förtjänade det. Men okej. Tack. För hjälpen med kaoset som DU orsakade.

Jag har flyttat till Årsta. Bil- och parkeringsfantasternas mardröm. Hell on earth mörka regniga kvällar när man åker runt och letar efter parkeringsplats. Så jag gjorde slag i saken, ransakade min budget, såg möjligheter och bestämde mig för att vardagslyx och piece of min fick vara värt de 1200(!) som det kostar med en garageplats i månaden (detta efter att ha varit konstant förbannad på kvällarna en dryg veckas tid, stackars Gustav). Jag sa till hon som bokar parkeringsplatser att jag ville ha en bra ruta i garaget som var lätt att parkera i. det fick jag. Sa hon. Istället fick jag en jävla pelare mitt i min ficka.

So what! Bäst som man är så kan jag parkera vart fan som helst! Ge mig bara en lucka där min bil rent fysiskt får plats så kan jag parkera där. Efter några om och men. Jag fick plats 49. Jag gick ner i garaget. Scoutade. Suckade. Hämtade biljäveln. Och parkerade. Nöjd. Fanns ingen anledning att titta på siffrorna på platserna. Jag är inte dum. Jag vet vilken som är min ruta. I den rutan har jag nu parkerat varje kväll i en vecka. Igår kväll när bilen var parkerad tittade jag dock av någon anledning upp på siffrorna. 52!? Nä, that can’t be! Vilken annan normal människa som helst hade insett sitt misstag. Suckat, kanske rodnat lite och sen parkerat om bilen. Men inte jag. Jag älskar mig själv i den här situationen när jag tänker tillbaka på den. Det naturliga för mig är inte att tänka ”shit, jag har parkerat fel i en veckas tid”, nä jag tänkte helt seriöst ”okej, vem är idioten som har bytt plats på nummerlapparna för att jävlas med mig”. I’m lovable. Bara möjligheter! Hursomhelst, även solen har fläckar. När jag hade gått runt i 5 min och konstaterat att den personen i så fall hade bytt plats på alla 90 nummerlapparna i garaget erkände jag mig besegrad och parkerade om. Till 49an.


Om någon blivit upprörd och känt sig trampad på för att jag har stått på deras ruta i en vecka så håll bara käften. Det är en idiotisk jävla ruta i alla fall och jag förbannar endast min dumhet i att jag, om jag nu nödvändigtvis skulle ta fel ruta, i alla fall kunde ha valt en bra ruta. Jag ska nu se möjligheter med att fika och hälsa nya försäljningschefen Gertrud välkommen. Han är PT på fritiden, 29 år och heter Gabriel. Jag tror att han kommer att älska sitt nya nick. Alla älskar smeknamn dom får av mig. I’m lovable.

Puss puss :)

Alla har vi sett reklamen. Ta det lugnt, vi löser det. Så ta mig fan heller. Eller vänta, jo, Ni löser en massa saker, men jag kan inte påstå att det är för min räkning ni löser saker. Däremot så löser Ni säkert saker för er själva på Ert eget lilla efterblivna sätt. Men jag kan säga Er att nu har jag blivit fistad av Er för sista gången och eftersom Ni uppenbarligen inte bryr Er om en kund mer eller mindre så ser jag bara möjligheter med att hjälpa Er att förhoppningsvis bli av med några till genom att berätta sagan om när Maxen bytte försäkringsbolag. För gott.

Jag inleder min berättelse genom att ta ett exempel ur verkligheten. Jag väljer ett exempel som (för att citera en avlägsen FB-vän) träffar varje Stockholmare som en välriktad knytnäve i solarplexus; SLs chockhöjning av busskortet. Ungefär den känslan fick jag en augustieftermiddag när jag öppnade min post. Ett glatt bred från IF meddelande mig att Maxens helförsäkring, från att redan ha kostat svindyra 14000 per år, skulle drabbas av en smärre höjning. Med 4000. Till 18000. För er som inte är så snabba i huvudräkningen innebär detta en ökning från dryga 1200 i månaden till 1500. För en fucking jävla bilförsäkring! Säkert ett missförstånd tänkte jag och såg bara möjligheter med att ringa till IF medan jag promenerade in mot stan för att äta middag.

En fredagseftermiddag i augusti är det Erik som svarar i telefonen hos IF. Jag inleder med att tala om för Erik att jag inte är en happy camper efter att ha läst brevet som skickats till mig och jag hör Erik släppa ifrån sig den berömda kundtjänstsucken (okej, en missnöjd kund, nu kommer jag inte att få någon bonus på det här samtalet), men jag ignorerar den. Jag frågar Erik hur det kan komma sig att min försäkring har ökat med 4 (fucking) tusen kronor om året. Han knappar och hummar och svarar att det är enkelt! ”Du har ju haft en skada på bilen”. Ja, just det, Einstein, och hur mycket betalade Ni ut för min skada och hur mycket betalade jag själv? Det har han förstås inte koll på sådär på rak arm, så jag ser bara möjligheter med att upplysa Erik om att dom betalade ut ca 8000 och jag betalade själv runt 10000. Fina grejer, vettu!

Jag frågar Erik varför ingen meddelade att premien skulle höjas så mycket utan möjlighet till sänkning, men det kan han självklart inte svara på eftersom det inte var han jag pratade med då. Jag känner till problemet. Men jag känner ändå att Erik, trots att han redan här har uppvisat relativt låg kompetens, ska få en andra chans. Jag ser bara möjligheter med andra chanser. Så jag frågar Erik hur han tycker att vi ska lösa problemet. Vad svarar Erik då? Vad SVARAR Erik då!? Jo, han säger att han skulle nog råda mig att byta försäkringsbolag. Vad bra. Det är ju spiken i kistan. Om inte ens personerna som jobbar på företaget tycker att jag ska ha deras produkt, trots att jag försöker tala honom till sans, så har jag väldigt svårt att se varför jag skulle vilja ha deras försäkring.

Sagt och gjort, jag tackar Erik för att han trots allt ändå är ärlig, lägger på och ringer till Zlatan på Trygg Hansa. Egentligen hör inte det här till historien, men Zlatan och jag klickar direkt och pratar en lång stund om glädjen över att det snart är helg, min förkärlek till skåningar, hel- vs halvförsäkring och vikten av att kunna vara en glad prick även om livet ger dig en bajsmacka i ansiktet. Sen blir Zlatan alvarlig och talar om att han kan ge mig samma försäkring som hos IF för 9000 per år. Dvs halva priset. Jag ser plötsligt bara stora möjligheter med Zlatan och att han lyckats rädda min helg. Han avslutar samtalet med att säga att han kommer att skicka meddelande till IF om att han ämnar att ta över Maxens försäkring, men att det kanske ändå är bäst att jag ringer dom igen samma dag som min försäkring hos dom går ut för säkerthets skull. Ska det verkligen vara nödvändigt tänker jag, men okej, Zlatan har nog rätt. Och visst fan hade han rätt.

Eftersom jag är en förvirrad själ glömmer jag bort detta och ringer dagen efter att den nya försäkringsperioden börjar eftersom jag har fått ett oroande brev från IF att don har tänkt dra massa pengar från mitt autogiro fast jag inte längre vill prenumerera på deras fistning. Jag får prata med en brudjävel. Kommer inte ihåg hennes namn och vill helst inte visa henne den respekten heller för en drygare f*tta får man leta efter. Hon vill först inte kännas vid att jag har pratat med Erik och hon vill inte heller se möjligheter med meddelandet från Zlatan. Tillslut efter många om och men, dryga suckar och kommentarer går hon med på att avsluta min försäkring. Jag tänker att även om hon är jävligt otrevlig så kan hon säkert sitt jobb och tar bort allt som har med min bilförsäkring att göra, inkl betalningarna via autogiro. Varför ser jag bara möjligheter med att tro det bästa om världens lowlifes? Lyckades hon med att göra sitt jobb?! Nej.

Som alla vet har jag svårt att hålla i mina pengar och nån dag in på varje ny månad är pengarna slut. Men inte den här gången! Nej, trots tandläkarräkningar för både mig själv och hästen på dryga 3000 var så hade jag faktiskt lite pengar över. Enl mina beräkningar, ja. Men det visar sig att IF bara ser möjligheter med att ta just mina pengar varje månad, så dom tänker minsann inte sluta med det. Så dom har glatt dragit dryga 1700 på mitt autogiro. Grattis till mig! Jag får ringa dom igen. Nu får jag prata med en relativt trevlig tant som lovar att jag får tillbaka mina pengar om 3 arbetsdagar. 3 arbetsdagar!? Vilka marginaler tror hon att jag har så att jag kan vara utan 1700 i 3 arbetsdagar. Jag orkar inte bråka med henne. Jag orkar inte ens nämna ordet kompensation och det kommer uppenbarligen inte naturligt till henne heller. Däremot undrar jag om dom inte vill ha med mig som ett sånt där referenscase som dom som enda försäkringsbolag erbjuder, så att blivande kunder kan ringa mig och få berättat för sig hur bra de sköter sina kunder. Det vill dom inte. I can’t imagine why.


Jag har fortfarande inte fått mina pengar och jag är fortfarande låst till IF med hemförsäkringen till 2012-04-29 när Zlatan plockar över även den till Trygg Hansa. Men det känns fint. Nu är jag fast med två skitbolag; Agria och IF. Men Agria har i alla fall sett möjligheter med att sätta sin bästa medarbetare på att vinna över mig på sin sida genom att muta mig med massa merch. Frågan är vad IF ska sätta in för metoder för att göra mig till en nöjd kund under vår sista tid tillsammans. Erfarenheten säger; ingen-jävla-ting. Eventuellt ”låna” mina pengar några dagar även nästa månad, men det återstår att se.

Puss puss :)