Bullpitt

Alla har vi hört den. Låten där Imperiet sjunger om the one and only Dvärgen. Det kan även vara så att dom sjunger om Vargen, det är ju så olika det där, men jag ser bara möjligheter med att höra att dom minsann sjunger om Dvärgen du trodde var död och jag väljer att se den som min kampsång. Då slår man ur underläge, om nån tror att man är död alltså :P Å jag misstänker att många misstänkt att jag var död eller i alla fall något liknande eftersom jag inte uppdaterat bloggen överdrivet mycket dom senaste månaderna. Kanske var detta till belåtenhet för vissa som eventuellt störde sig på Elinas sätt och det faktum att hon inte drog sig för att ta upp tabubelagda och bittra ämnen såsom Rollercoaster Tycoon, vägsniglande lastbilsmongon eller liknande, men nu e ja tillbaka igen (dvs tillbaka igen igen :P). Det är dvärgen du trodde var död, you shitugly bitch ;)

Elina sitter i skrivande stund på tåget hem från Malmö där hon varit i två dagar och luftat sina säljare på Malmös gator. Vi har samlat steg för er snuskiga människor som tror att begreppet "gå på gatan" betyder nåt annat. Shame on you! Som tidigare har nämnts så har misstron mot Elinas stegsamlande varit stor, men nu kan Magnus intyga att Elina inte fuskar, utan att hon helt enkelt bara går vart hon än ska. Den lata malmöiten hade först lite svårt att acceptera denna hurtighet eftersom den spillde över även på honom, men vi tror att vi nu i alla fall lyckats öka hans acceptans något när han väl såg vilket resultat det gav på stegräknaren. Vi såg bara möjligheter med att vara sådär lite lagom löjliga å ständigt jämföra steg, så jag bjuder på den även här.

Malmö är en trevlig stad, men när man dagen efter kvällen före sitter inne i en tatueringsstudio för att vara moraliskt stöd och ev hålla handen om det skulle göra för ont och den blåsta tjejen som valsar in genom dörren med Mr Pimp/Läderhåsen låter precis som Carolina Gynning, kan det bli lite väl jobbigt och skära lite väl högt i öronen. Jag trodde bara att det var blonda sthlmsbrudar som kunde vara så korkade, men it goes to show att brunetter från Malmö kan vara snäppet värre. Det kan ju vara dom danska influenserna som florerar där nere, vad vet jag. Lita aldrig på dansken! :P Hon såg hur som helst bara möjligheter med att stå å klappa på dom uppstoppade fåglarna som hade arsenik i "pälsen" (enl den malmöitiska tatueraren har fåglar tydligen päls och då är det så, för han verkade allmänt vettig). Hon var däremot inte smart nog att bara stoppa fingrarna i halsen efteråt å befria oss andra i rummet från lidandet utan efter fjärde tillsägelsen fattade hon tillslut att det var en dum idé att klappa fågeln och tvättade händerna. Too bad.

Bara ljudet av den där ettriga nålen väckte dock begäret i mig på nytt. Begäret efter en ny gadd som har legat och grott latent under ytan ända sen jag för 5 år sen (fuck vad tiden går fort) gjorde min första lilla baby, Mr Gecco. Sen kan man ju fråga sig hur smärta och blod kan få mig att vilja ha mer, men det är ju så olika det där och alla som nån gång gjort tatueringar lär förstå precis vad jag menar (och nej, Myggan (?) och Ronja, ni räknas inte, för ni va inte män nog att härda ut :P). Jag har ju motivet klart och allt sånt, men man inser ju varje dag vikten av att gå till en bra tatuerare, man ser ju ständigt bevis på folk som inte haft samma öga för kvallitet och ser ut som helvete efteråt. Not hot and not okej. Jag ser därför bara möjligheter med att lägga band på mig tills jag har en fin bunt med sedlar som jag inte vet vad jag ska göra med, så att jag kan get back to East Street. När nu det kommer hända :P

Att hinka öl kvällen före (ja, det räknas som att hinka om man är två äpplen hög och dricker 6½ öl på en afterwork kväll) och sen sätta sig på ett X2000 tåg i 4½ timme eftermiddagen efter är ingen bra idé, kan jag tala om för er som tvivlade. Fy fan. Jag trodde att jag hade ridit ut det värsta illamåendet och den hårdast dunkande huvudvärken, men fan icke. Bakis som en gnu sitter man här och vill bara strypa ägget till lokförare som berättar att vi kommer bli försenade från Hässleholm. Slicka mina kulor säger jag bara och ser ytterst få möjlgheter med att ev behöva nyttja den lilla påsen som alltid ska ligga, men som dagen till ära inte ligger i fickan framför min plats. Då måste jag ju erkänna nederlaget å fråga personalen efter en throw-up-bag.

Mohahahaha! Helt plötsligt blev resan för min del mycket bättre, and I will tell you why. Jag trodde att måttet tillslut var rågat och var beredd på att valkomna spyan som ett resultat av att det satte sig en efterbliven, mer alkoholstinkande människa än jag själv bakom mig. Inte min dag! Så när vår stuart (nej ja vet att det inte heter så på tåg, men han ser verkligen ut som en stuart, eller stuardess if you catch my drift) kommer å ber vår äckliga med passagerare om hans biljett fattar han inte svenska utan får på knagglig och sluddrig engelska fram till att han vill köpa biljett för han har ingen. Det ska tilläggas att vi i den följande sekunden lämnar Hässleholms station, för er som anser att denna info är överflödig förtydligar jag att det blir viktigare senare i historian. Stuart (som vi döper honom till) frågar om han verkligen vill köpa biljett till 1a klass (yes, Telia betalar första klass för Elina, score!) eller om han nöjer sig med 2a klass. Då hickar den efterblivna individen fram att han vill köpa biljett till Malmö, dvs idioten har hoppat på fel tåg! Aaahh, that sweet skadeglädje! Jag ser bara möjligheter med att min egen vånda blev något mindre när jag kände hur luften i vagnen fylldes av hans ångest över att behöva hoppa av vid nästa stop och åka tillbaka. :D

Nu när jag mår något bättre ska jag avsluta detta och kanske tvinga mig själv att hugga in på min Salami/Brie macka som ligger på bordet framför och hånskrattar åt min kvidande mage, bara för att få den att hålla käften om inte annat. Vi ser bara möjligheter med att få sluta ögonen en stund också å drifta iväg i skadeglada drömmar om människor som nästan får mig att spy och deras påtvingade olycka. Ah, good times ;)

Puss puss :)