Bullpitt

Alla har vi hört den. Låten där Imperiet sjunger om the one and only Dvärgen. Det kan även vara så att dom sjunger om Vargen, det är ju så olika det där, men jag ser bara möjligheter med att höra att dom minsann sjunger om Dvärgen du trodde var död och jag väljer att se den som min kampsång. Då slår man ur underläge, om nån tror att man är död alltså :P Å jag misstänker att många misstänkt att jag var död eller i alla fall något liknande eftersom jag inte uppdaterat bloggen överdrivet mycket dom senaste månaderna. Kanske var detta till belåtenhet för vissa som eventuellt störde sig på Elinas sätt och det faktum att hon inte drog sig för att ta upp tabubelagda och bittra ämnen såsom Rollercoaster Tycoon, vägsniglande lastbilsmongon eller liknande, men nu e ja tillbaka igen (dvs tillbaka igen igen :P). Det är dvärgen du trodde var död, you shitugly bitch ;)

Elina sitter i skrivande stund på tåget hem från Malmö där hon varit i två dagar och luftat sina säljare på Malmös gator. Vi har samlat steg för er snuskiga människor som tror att begreppet "gå på gatan" betyder nåt annat. Shame on you! Som tidigare har nämnts så har misstron mot Elinas stegsamlande varit stor, men nu kan Magnus intyga att Elina inte fuskar, utan att hon helt enkelt bara går vart hon än ska. Den lata malmöiten hade först lite svårt att acceptera denna hurtighet eftersom den spillde över även på honom, men vi tror att vi nu i alla fall lyckats öka hans acceptans något när han väl såg vilket resultat det gav på stegräknaren. Vi såg bara möjligheter med att vara sådär lite lagom löjliga å ständigt jämföra steg, så jag bjuder på den även här.

Malmö är en trevlig stad, men när man dagen efter kvällen före sitter inne i en tatueringsstudio för att vara moraliskt stöd och ev hålla handen om det skulle göra för ont och den blåsta tjejen som valsar in genom dörren med Mr Pimp/Läderhåsen låter precis som Carolina Gynning, kan det bli lite väl jobbigt och skära lite väl högt i öronen. Jag trodde bara att det var blonda sthlmsbrudar som kunde vara så korkade, men it goes to show att brunetter från Malmö kan vara snäppet värre. Det kan ju vara dom danska influenserna som florerar där nere, vad vet jag. Lita aldrig på dansken! :P Hon såg hur som helst bara möjligheter med att stå å klappa på dom uppstoppade fåglarna som hade arsenik i "pälsen" (enl den malmöitiska tatueraren har fåglar tydligen päls och då är det så, för han verkade allmänt vettig). Hon var däremot inte smart nog att bara stoppa fingrarna i halsen efteråt å befria oss andra i rummet från lidandet utan efter fjärde tillsägelsen fattade hon tillslut att det var en dum idé att klappa fågeln och tvättade händerna. Too bad.

Bara ljudet av den där ettriga nålen väckte dock begäret i mig på nytt. Begäret efter en ny gadd som har legat och grott latent under ytan ända sen jag för 5 år sen (fuck vad tiden går fort) gjorde min första lilla baby, Mr Gecco. Sen kan man ju fråga sig hur smärta och blod kan få mig att vilja ha mer, men det är ju så olika det där och alla som nån gång gjort tatueringar lär förstå precis vad jag menar (och nej, Myggan (?) och Ronja, ni räknas inte, för ni va inte män nog att härda ut :P). Jag har ju motivet klart och allt sånt, men man inser ju varje dag vikten av att gå till en bra tatuerare, man ser ju ständigt bevis på folk som inte haft samma öga för kvallitet och ser ut som helvete efteråt. Not hot and not okej. Jag ser därför bara möjligheter med att lägga band på mig tills jag har en fin bunt med sedlar som jag inte vet vad jag ska göra med, så att jag kan get back to East Street. När nu det kommer hända :P

Att hinka öl kvällen före (ja, det räknas som att hinka om man är två äpplen hög och dricker 6½ öl på en afterwork kväll) och sen sätta sig på ett X2000 tåg i 4½ timme eftermiddagen efter är ingen bra idé, kan jag tala om för er som tvivlade. Fy fan. Jag trodde att jag hade ridit ut det värsta illamåendet och den hårdast dunkande huvudvärken, men fan icke. Bakis som en gnu sitter man här och vill bara strypa ägget till lokförare som berättar att vi kommer bli försenade från Hässleholm. Slicka mina kulor säger jag bara och ser ytterst få möjlgheter med att ev behöva nyttja den lilla påsen som alltid ska ligga, men som dagen till ära inte ligger i fickan framför min plats. Då måste jag ju erkänna nederlaget å fråga personalen efter en throw-up-bag.

Mohahahaha! Helt plötsligt blev resan för min del mycket bättre, and I will tell you why. Jag trodde att måttet tillslut var rågat och var beredd på att valkomna spyan som ett resultat av att det satte sig en efterbliven, mer alkoholstinkande människa än jag själv bakom mig. Inte min dag! Så när vår stuart (nej ja vet att det inte heter så på tåg, men han ser verkligen ut som en stuart, eller stuardess if you catch my drift) kommer å ber vår äckliga med passagerare om hans biljett fattar han inte svenska utan får på knagglig och sluddrig engelska fram till att han vill köpa biljett för han har ingen. Det ska tilläggas att vi i den följande sekunden lämnar Hässleholms station, för er som anser att denna info är överflödig förtydligar jag att det blir viktigare senare i historian. Stuart (som vi döper honom till) frågar om han verkligen vill köpa biljett till 1a klass (yes, Telia betalar första klass för Elina, score!) eller om han nöjer sig med 2a klass. Då hickar den efterblivna individen fram att han vill köpa biljett till Malmö, dvs idioten har hoppat på fel tåg! Aaahh, that sweet skadeglädje! Jag ser bara möjligheter med att min egen vånda blev något mindre när jag kände hur luften i vagnen fylldes av hans ångest över att behöva hoppa av vid nästa stop och åka tillbaka. :D

Nu när jag mår något bättre ska jag avsluta detta och kanske tvinga mig själv att hugga in på min Salami/Brie macka som ligger på bordet framför och hånskrattar åt min kvidande mage, bara för att få den att hålla käften om inte annat. Vi ser bara möjligheter med att få sluta ögonen en stund också å drifta iväg i skadeglada drömmar om människor som nästan får mig att spy och deras påtvingade olycka. Ah, good times ;)

Puss puss :)

Som de flesta är medvetna om har jag saker som jag inte vill tänka på just nu och då jag redan har lyckats bryta ihop en gång redan här på jobbet vill jag aktivera hjärnan med något som gör mig något mindre bitter och inåtvänd. En eloge ska dock ges inledningsvis till världens bästa kollega, Katten Jansson, som kan konsten att känna vittringen av ledsamhet på mils avstånd och ge en uppmuntrande kram. Enough said. Eftersom jag vet att mina övriga kollegor sitter och gnuggar geniknölarna där ute i landet och undrar över hur Elina beter sig för att samla steg ser vi bara möjligheter med att ge lite tips och trix på vägen.

Precis som förra våren när stegtävlingen kom till jobbet är detta det stora samtalsämnet vid fikaborden, lunchmatsalen och kaffeautomaterna. Alla ska visa varann sina stegräknare, jämföra stegmängd och skryta med morgonaktiviteter. Således var eftermiddagsfikat i onsdags eftermiddag inget undantag. Det diskuterades hur man bäst samlade steg och hur man skulle ha tid med detta trots jobb. Då kommer "någon" (vars namn vi inte nämner i bloggsammanhang i detta ämne på grund av stundande varsel :P) fram till nåt i stil med att vissa familjeaktiviteter är nog så uttröttande, men dels går de inte att lägga in i stegtabellen då det inte finns nån aktivitet som heter "sex" där och dels kan man inte sätta stegräknaren någonstans. Vet inte varför han tar upp detta, men jag antar att det är för att han gillar att få sista ordet och tycker att det är roande att se när andra rodnar, skruvar på sig, tystnar och stelt försöker byta samtalsämne. Hah! Det var innan Elina kom till avdelningen. Vi ser nämligen bara möjligheter med att ge stegtörstande och sexuellt frustrerade individer lite hjälp på traven.

Vadå? Det är väl inga problem, säger Elina (OBS, utan att rodna, man tänker inte ge den tillfredställelsen gratis, det är inte många som lyckats få Elina att rodna). Man sätter stegräknaren på BHn mellan tuttarna så funkar det skitbra! Där skumpar den fint och registrerar varenda rörelse som steg! Här kom det vissa spridda protester. Man kan väl inte ha BH på sig medan man har sex, hur hett är det på en skala? Osexigt! Jag vet inte vad ja ska svara på detta, så jag säger helt enkelt i sann Elina-anda; "Jaså? Det upplevde inte vi. Det gick väldigt bra för oss båda. Men det är klart, det är ju så olika det där". What to say? Självklart skulle inte Elina få sista ordet i debatten utan det började skämtas om att "haha, men då kan ju vi män ha på oss snygga bälten eller låna era BHar då". I just rest my case. Om ni män vill ha på er bälten och se ut som de superhjältar (?) ni är i sängen, så finns det säkert bara möjligheter med det. Det ska tilläggas att vederbörande fortfarande tipsar folk till höger och vänster om BHtricket, så ett visst intryck har vi nog lyckats göra trots att vi inte fick äran att avsluta ämnet.

I övrigt har det uppkommit tvivelaktiga miner och funderingar över om huruvida Elina fuskar eller inte. Jag kan lugna er oroliga själar som tror att Elina fabulerar och far med osanning. Hon är helt enkelt bara sådär bra. Vi tackar personliga tränaren Claes för detta. Även fetponnyn har bidragit med träningstillfällen och det tackar vi ödmjukast för. Vi tackar Claes för att han är så duktig på att pricka vattenkoppen när han bajsar så att vi får springa många vändor till tvättstället för att oskadliggöra den. En annan faktor som gör att Elina samlar steg som få är att hon är snål in i märgen. Hon vill inte stödja dåliga påfund såsom trängselskatter eller Stockholms Lokaltrafik, så om Elina ska ta sig någonstans i stan så GÅR hon dit. Detta har Gustav bittert fått erfara när Elina ser stora möjligheter med att våga vägra tunnelbanan trots att vi är försenade till bion med svägerskorna Frank och Elsa. Man får powerwalka helt enkelt!

Ett annat bra tips på vägen går till er som redan har ynglat av er och alltså redan har avkommor hemma som springer runt fulla av energi. Lek med dom små liven! Har man barn har man automatiskt material till ett eget, relativt billigt hemmagym. Barn (i princip oavsett ålder, så länge dom inte passerat den magiska gränsen till tonåren) älskar att bli lyfta hit och dit, leka flygplan, riddare and you name it. Man behöver inte nödvändigtvis köra den berömda "kast med liten unge", utan varför inte den mer kärlekfulla ligga-på-rygg-och-köra-push-ups med kidsen. Eller bara helt enkelt utmana dom små terroristerna i lite hederligt Nintendo Wii. Här utfärdas dock en varning för giriga ensambarn (japps, jag har själv en sådan halvbror) som inte vill dela med sig av det roliga utan ha hela konsolen för sig själv. Medling kan behöva utfärdas, men det finns bara möjligheter.

Med dessa enkla vardagstips vill jag öka konkurrensen så att jag slipper ligga ensam uppe i toppen, det börjar onekligen kännas lite ensamt. Och övriga som vill ha en suck att komma ikapp mig har Zorrolainen att tacka för att det ens blir möjligt. Zorrolainen har nämligen lämnat sitt yrke som min personliga tränare och bästa vän och gjorde klart för mig och Heidi att han bara ser möjligheter med sin nya karriär som smyckesdesigner (han passade på att bita lite i våra ringar för att vi skulle få dom snyggare bucklade) i kombination med stylist (Heidis mössa skulle sitta lite mer på svaj för att framhäva hennes frissyr hävdade han) i sitt nya liv. Vi önskar honom lycka till och vi kommer att sakna min underbara surmule! Sov gott, hjärtat, du e världens bästa kille!

Puss puss <3

Efter ett långt uppehåll orsakat av faktorer vi inte nämner här och nu, men som på ett sammantaget sätt kan benämnas som stress, jobb, sex, häst och tristess (dessa ord skall icke sammanlänkas eller ses i samma sammanhang egentligen, men nu blev det bara så), får solen och bitterheten som gror i kroppen mig att vilja skriva ett inlägg igen. Inspirationen hämtar vi som vanligt från vår fantastiska självinsikt och vår förmåga att se brister hos omgivningen som kanske ingen annan ser, men som tvunget måste dokumenteras. Vi ser bara möjligheter med att berätta för människor att dom är idioter, hur ska dom annars kunna uppnå samma felfria status som jag själv?

Efter fyra dagar i fjällen står dock klart att människor är efterblivna och bortom all bot och bättring. Fotgängare i största allmänhet borde ju få en rejäl uppsträckning eller kanske bara en liten lätt touch av påkörning så att dom lär sig att bilar är hårda och det är inte du så gå inte där jag kör. Framförallt föräldrar på parkeringar är idioter. Föräldrar i största allmänhet (inte mina egna då, de är oftast felfria) är retarderade och INGA bra förebilder för sina avkommor. Man borde nånstans få göra nåt slags lämplighetsprov för att få skaffa barn och införa obligatoriska p-piller för de retards som inte klarar det. Vi ser bara möjligheter med att köerna på BB skulle minska drastiskt för oss normalt funtade om detta går igenom. Proposition är på väg till regeringen i skrivande stund. :)

Exempel 1 på retarderad förälder är hämtat från parkeringen vid Vemdalen. Förälder (en mamma såklart, kärringen ger ju inte kvinnosläktet ett bra rykte) går med sina barn som bär på skidor mitt i vägen. Eftersom Elina är en så hänsynsfull bilist vill hon inte köra på människorna utan förvarning så hon trycker fram ett försynt "tut" från bilen. Barnen hajar direkt och flyr till sidan av vägen, medan mamman slänger blick över axeln, flyttar sig ca en decimeter mån mittsträcket på vägen och fortsätter gatan fram i vinglig pjäxgång. Människan är ju efterbliven! Elina, som normalt har en ängels tålamod med efterblivna individer (eller???) trycker hårt och skoningslöst på ratten "tuuuuuuuuuuuuuut" för att människan ska fatta. Fattar gör hon och medan hon blänger på oss går hon åt sidan. Vi ser bara möjligheter med att ge henne ett sockersött sarkastiskt leende, en sylvivinkning och mima "jävla idiot" medan vi passerar.

Exempel 2 kommer redan samma eftermiddag efter ett kort pitstop på Ica där inhandlande av diverse ölkorvar, mjuk pepparkaka och Pimpim har förekommit. Inte mindre än två föräldrar i snajdiga tighta skidställ går på vägen in mot fjällbyn. Med sig i släptåg har dom ett barn, modell ca 4 år iförd full mundering. Barnet, som är ett klokt barn (ungefär som två minustal blir plus har uppenbarligen två efterblivna sinnen tagit ut varann och skapat nåt positivt, eller så har dom adopterat) flyr upp på närmaste snödriva, två meter över havet, vid blotta ljudet av min tystgående bil. Han har förstått att han är ett stycke kött och nånstans insett vad ett metallmonster kan göra med kött. Föräldrarna däremot vänder på huvet, likt två korkade kossor som betar och bestämmer att nej, vi kommer inte gå åt sidan. Människorna är ju efterblivna! Vi ser bara möjligheter med att rusa motorn och peka lite åt väggrenen för att sedan passera med ett varggrin på läpparna.

Föräldrar har till på köpet en förmåga att helt och fullt överskatta sitt barns förmåga. Ja, men d e klart at ungen kan åka skidor efter en dag i skidskolan! Vi tar vår 4-5 åriga lilla rosa klump (kan även vara ljusblå, alternativt röd eller grön beroende på kön på klumpen och syn på könsroller hos vederbörandes föräldrar) och placerar den i den röda backen som dagen till ära är uppkörd till en delikat puckelpist. Människorna är ju efterblivna! En klump till barn består ofta av kött som på grund av tyngdlagen okontrollerat far som ett skållat troll nerför backen utan nån som helst koll på varken fart, riktning eller omgivning. Detta kan medföra en risk, både för klumpen och övriga i backen då klumpen och övriga har skidor alternativt brädor på sig. Dessa attiraljer har stålkanter och klumpen är mjuk. Stålkanter + mjukt material = ingen bra combo. Vi ser bara möjligheter med att vi trots efterblivna föräldrar lyckades undvika klumparna och komma ner till foten av backen utan blodfäckar på brädorna.

Det är tur att Elina, trots påtryckningar på Afterskin, är en laglydig människa utan dåliga idéer och inte förtär alkohol innan hon sätter sig bakom ratten. Eller ja, om vi inte hade varit så stränga mot oss själva så hade det kanske varit en efterbliven människa eller två mindre i landet och det kanske inte vore en alltför stor förlust. Vi ser bara möjligheter med att fundera ut sätt att oskadliggöra dessa individer på ett mer lagligt sätt. Jag återkommer snarast med en lösning!